Nyheter

2025-12-18

SFDR – EU-kommissionen föreslår lättnader för försäkrings­förmedlare

Den 20 november publicerade EU-kommissionen ett förslag om omfattande ändringar i SFDR (regelverket för hållbarhetsrelaterade upplysningar i finanssektorn). Förslaget innebär bland annat att försäkrings­förmedlare som inte är produktutvecklare bör undantas från SFDR:s tillämpningsområde. Om förändringen genomförs skulle det påverka bland annat kraven på redovisning av huvudsakliga negativa konsekvenser (PAI) och vissa företagsövergripande upplysningar. SFM har lämnat följande övergripande synpunkter till Finansdepartementet.

Nuläge och behov av ändring
Svenska Försäkrings­förmedlare (”SFM”) ser mycket positivt på EU-kommissionens förslag att justera tillämpningsområdet för SFDR till en mer ändamålsenlig avgränsning. Genom SFM:s insyn i förmedlarbranschens arbete på området kan vi konstatera att det finns ett stort engagemang för hållbarhetsfrågor bland medlemskretsen. De nu gällande kraven i SFDR medför emellertid att förmedlare i betydande utsträckning lägger tid på detaljerade frågeställningar avseende exempelvis ”PAI” i rådgivningsprocessen. Kraven innebär att resurser läggs på information som normalt sett är svår för individer att ta till sig inom ramen för distributionstillfället. I nuläget motverkar regleringen därför sitt syfte då rådgivningsprocessen på hållbarhetsområdet ofta upplevs som allt för komplicerad – vilket riskerar att leda till ett minskande intresse från konsumentkollektivet, snarare än incitament att engagera sig i hållbarhetsfrågor.

Proportionerlig ansvarsfördelning
SFM anser dessutom att förslaget ligger väl i linje med utvecklingen på regelverksområdet inom EU, där förenklingsagendan bidragit till en rimligare ansvarsfördelning mellan produktutvecklare och distributörer. Detta är särskilt viktigt för att undvika branschövergripande krav i situationer där kundnyttan i huvudsak uppnås genom att produktutvecklaren fullgör kraven – och där motsvarande krav på övriga aktörer medför administrativa kostnader som märkbart överstiger den kundnytta som kan uppnås. SFM har exempelvis noterat att samma distinktion har föreslagits inom ramen för reglering av ”value for money” i Retail Investment Strategy (RIS). Det danska ordförandeskapet har därvid tydliggjort att produktansvar och datatillgång bör placeras hos produktutvecklaren, som därmed ska säkerställa att produkten utformas i linje med målmarknadens behov och erbjuder förväntat värde i förhållande till kostnaderna samt kvalitetssäkras innan den görs tillgänglig för distribution. En sådan ansvarsfördelning ger försäkrings­förmedlare tillgång till nödvändiga uppgifter samtidigt som det frigör utrymme i rådgivningsprocessen. Det möjliggör ett större fokus på det huvudsakliga uppdraget: att förstå kundens situation och preferenser, analysera och jämföra relevant utbud samt rekommendera lämpliga lösningar utifrån tillgänglig och tillförlitlig information.

Samordning med närliggande regler
Med hänsyn till ovanstående bedömer SFM att förslaget att finansiella rådgivare inte längre ska omfattas av SFDR skulle ge bättre förutsättningar för ett effektivt hållbarhetsarbete med tydligt mervärde för kunderna än nuvarande ordning. SFM vill dock belysa vikten av att man inom ramen för den pågående revideringen av SFDR även utvärderar behovet av nödvändiga ändringar i de delegerade akterna till IDD och MiFID II, där hanteringen av kundens hållbarhetspreferenser regleras. Den svenska finansbranschen har under lång tid hanterat betydande utmaningar kring att regelverk inom hållbarhetsområdet inte är utformade utifrån de förutsättningar som råder på den svenska marknaden samt att de inte heller utformats på ett sammanhängande sätt. Sammantaget har detta försvårat efterlevnaden av regelverken som helhet. Det är därför av avgörande betydelse för att uppnå både det ursprungliga syftet med regleringen och EU:s övergripande förenklingsagenda, att ändringar genomförs utifrån en konsekvensanalys som inkluderar samtliga för området relevanta regelverk och tillhörande delegerade akter.

Potentiella konsekvenser av den nya kategoriseringen
SFM noterar att förslaget innebär en ny kategorisering av hållbarhetsrelaterade finansiella produkter. SFM har i nuläget inte haft möjlighet att göra en fullständig analys av kategoriseringens praktiska konsekvenser för den svenska marknaden. Vår erfarenhet av tidigare förändringar inom EU:s förenklingsagenda är emellertid att nya modeller vanligtvis utformas utifrån förhållanden som inte speglar den svenska marknaden. På försäkringsområdet hanteras ofta ett brett spektrum av underliggande investeringar, vilket kan innebära att det blir svårt att klassificera svenska spar- och försäkringsprodukter inom de föreslagna kategorierna. Detta riskerar i sin tur att försvåra rådgivarnas arbete med att identifiera lämpliga produkter som motsvarar kundens hållbarhetspreferenser. SFM önskar därför att regleringen utformas med tillräcklig flexibilitet för att kategorierna ska vara praktiskt användbara vid distribution även på den svenska marknaden.

Förbud mot “gold-plating”

SFM noterar att förslaget innehåller bestämmelser som syftar till att motverka nationella krav utöver de som framgår av SFDR, i syfte att undvika fragmentering av den inre marknaden. Ambitionen om en harmoniserad reglering är i grunden positiv. Samtidigt bör det enligt SFM tydliggöras att förbudet mot “gold-plating” inte begränsar möjligheten för nationella tillsynsmyndigheter att lämna nödvändig vägledning om hur de reviderade reglerna ska tillämpas i praktiken. Med hänsyn till de särskilda förutsättningar som råder på den svenska försäkrings­marknaden kan det uppstå behov av kompletterande förtydliganden för att säkerställa en enhetlig och effektiv tillämpning. Ett uttryckligt utrymme för sådan vägledning är därför viktigt för att regelverket ska fungera även på den svenska marknaden.

Övergång och tillsyn
SFM vill avslutningsvis framhålla behovet av tydlighet i övergången till de reviderade bestämmelserna i SFDR. Även om det är mycket positivt att förslaget innebär att betungande krav som saknar påtaglig kundnytta kan komma att avskaffas, kan det skapa oklarhet om hur reglerna ska hanteras under övergångsperioden. För att säkerställa en förutsebar samt enhetlig och ändamålsenlig tillämpning anser SFM att detta bör klargöras genom övergångsbestämmelser i lag eller genom ett tidsbegränsat icke-ingripande-uttalande (”non-action letter”) från ansvarig tillsynsmyndighet. Därigenom bör det framgå om och i vilken utsträckning de krav som föreslås tas bort ska tillämpas och bli föremål för tillsyn fram till ikraftträdandet.