Om försäkrings­förmedling

Regelverk

Den finansiella marknaden regleras på ett harmoniserat sätt inom EU genom förordningar och direktiv inom övergripande områden såsom hållbarhet, personuppgiftshantering, penningtvätt, AI, värdepapper, försäkringsrörelse och IT-säkerhet.

Försäkringsdistribution regleras dessutom sedan 2018 i ett specifikt EU-direktiv varigenom försäkrings­förmedlare åläggs ett långtgående rådgivningsansvar (Insurance Distribution Directive – ”IDD”). Dessa regelverk implementeras nationellt hos samtliga medlemsstater inom EU. 

Försäkringsdistribution

IDD har införts i svensk rätt genom lagen om försäkringsdistribution (2018:1219) och har kompletterats med föreskrifter från Finansinspektionen. Från regelverken framgår ett flertal krav som försäkrings­förmedlare ska uppfylla i syfte att säkerställa att rådgivningen håller hög kvalitet och genomförs med kundens bästa intresse i fokus. Försäkrings­förmedling utgör en tillståndspliktig verksamhet, vilket innebär att Finansinspektionen utövar regelbunden tillsyn över aktörernas verksamhet.

Bland annat innebär kraven att försäkrings­förmedlare ska:

  • ha lämplig erfarenhet, utbildning och kompetens
  • ge rådgivning i enlighet med god försäkringsdistributionssed, vilket innebär att alltid agera hederligt, rättvist och professionellt i kundens bästa intresse 
  • identifiera kundens krav och behov och därefter rekommendera lämpliga lösningar
  • tillämpa total transparens gällande ersättning som utgår inom ramen för uppdraget
  • dokumentera rådgivning och uppfylla informationsplikt
  • ha effektiva rutiner för klagomålshantering
  • ha en ansvarsförsäkring

Vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter ska försäkrings­förmedlare även beskriva risker, identifiera och hantera eventuella intressekonflikter, ge hållbarhetsupplysningar, inhämta kundens hållbarhetspreferenser samt göra en lämplighetsbedömning.

I nuläget pågår förhandlingar på EU-nivå om ett lagpaket som ska underlätta konsumenters investeringar på kapitalmarknaden med bibehållet högt kundskydd, Retail Investment Strategy ”RIS”. Förslaget är ett så kallat omnibusdirektiv som bland annat innebär förändringar i IDD och MiFID II. Tidpunkten för tillämplighet av den nya regleringen är en fråga som instanserna ännu inte nått samsyn kring. Om förhandlingen slutförs under 2025 kan de nya kraven därmed komma att gälla 18 – 30 månader senare.

Utöver ovanstående måste försäkringsförmedlar­bolag även beakta regler inom exempelvis marknadsföring, försäkrings- och avtalsrätt (inklusive särskild reglering av distansavtal) vid distribution av försäkring. 

Hållbarhet

Regleringen av hållbarhetsfrågor vid finansiell rådgivning sker i huvudsak på EU-nivå. Finansinspektionen är den nationella myndighet som kontinuerligt får i uppdrag att konkretisera krav på den svenska marknaden genom föreskrifter samt är mottagare av den dokumentation som ingår i aktörernas rapporteringsskyldighet.

Det har tillkommit ett flertal regelverk inom hållbarhetsområdet som en del i EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt från 2018. Syftet är att omdirigera kapitalflöden till hållbara investeringar, inkludera hållbarhetsrisker inom finansiell riskhantering och främja transparens och långsiktighet i finansiell verksamhet. 

Följande regelverk är i huvudsak aktuella inom hållbarhet:

  • lagen om försäkringsdistribution (LFD)

I augusti 2022 trädde nya regler om hållbarhet i kraft (delegerade förordningar 2021/1256 och 2021/1257). Försäkrings­förmedlare ska därmed beakta kundens hållbarhetspreferenser inom ramen för den lämplighetsbedömning som genomförs vid rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter. Detsamma gäller vid rådgivning om tjänstepensionsförsäkring.

  • SFDR 

Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar trädde i kraft i mars 2021 och innebär harmoniserade krav för hållbarhetsrelaterad information. Därigenom ska hållbarhetsrisker och huvudsakliga negativa konsekvenser beaktas. Finansiella produkter delas in i olika kategorier utifrån hur de marknadsförs. Se mer under vägledning.

  • Taxonomiförordningen

Ett regelverk som innehåller standardiserade kriterier för att avgöra när en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar. Regelverket kompletteras av en teknisk standard (RTS) avseende periodisk rapportering. Vilken information som ska lämnas av finansiella bolag avgörs av hur produkten kategoriseras utifrån SFDR.

  • CSRD

Direktivet trädde i kraft den 1 januari 2023 med en implementeringstid på 18 månader. CSRD reglerar krav på företagens hållbarhetsrapportering och innebär att hållbarhetsinformationen ska lämnas som en del av årsredovisningens förvaltningsberättelse. Redovisningskraven ställs på i huvudsak noterade företag, alla företag över 500 anställda, banker och försäkrings­bolag. Regelverket gäller dock även för företag som uppfyller minst två av följande kriterier: minst 250 anställda, årsomsättning på minst 40 miljoner euro eller tillgångar på minst 20 miljoner euro.

  • CS3D

Direktivet trädde i kraft den 25 juli 2024 och ska implementeras i nationell lagstiftning inom två år. Direktivet innebär att mycket stora företag (med fler än 1 000 anställda och en omsättning på 450 miljoner euro) blir skyldiga att identifiera, hantera och redovisa sina risker kopplade till mänskliga rättigheter och miljö i värdekedjor för att motverka negativa effekter för mänskliga rättigheter och miljö. Med negativa effekter avses bland annat tvångsarbete, barnarbete och miljöförstörelse. 

Stöd till SFM:s medlemmar inom hållbarhet – informationsblad och kommentarer

SFM har tagit fram ett informationsblad om begreppet hållbarhetspreferenser i samarbete med Fondbolagens förening, Svensk Försäkring, Svensk Värdepappersmarknad, Bankföreningen och Sparbankernas riksförbund. Informationsbladet ska kunna användas inför eller vid rådgivningsmötet som fördjupad information direkt till kund och på så sätt bidra till att uppfylla det informations- och utbildningskrav som åligger försäkrings­förmedlare enligt IDD. Du hittar det under ”Vägledningar”.

SFM har tagit fram en kommentar om hållbarhetspreferenser och en kommentar om hållbarhetsupplysningar, se ”Vägledningar”.

Penningtvätt

Försäkrings­förmedlare som distribuerar livförsäkring omfattas av reglerna om penningtvätt och finansiering av terrorism. Lagen om penningtvätt (lag 2017:630 om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism) trädde i kraft den 1 augusti 2017 och bygger på ett EU-direktiv. Däri framgår krav på att vara uppmärksam på kundrelationer, ställa frågor och analysera information för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Finansinspektionen har konkretiserat dessa krav i föreskrifter (FFFS 2017:11).

Mot bakgrund av att det kan vara komplicerat att tillämpa kraven i praktiken tog sju branschföreningar initiativ till att bilda en organisation för branschsamverkan år 2016, ”Simpt”. Utöver SFM ingår bland annat Svensk Försäkring och Bankföreningen. Sedan start har Simpt tagit fram ett antal värdefulla vägledningar inom den finansiella sektorn som uppdateras vid behov och innehållet ses som god sed på området. För att ta del av dem se Simpts hemsida, www.simpt.se.  

Fysiska eller juridiska personer som driver försäkrings­förmedling inom livområdet ska rapportera årligen till Finansinspektionen. Uppgifterna ska vara myndigheten tillhanda senast den 31 mars via deras system för periodisk rapportering. För mer information, se www.fi.se. 

Ovanstående kommer förändras och utökas genom nya regelverk som antagits på EU-nivå. Det sjätte AML-direktivet och ”the Single Rulebook Regulation” trädde i kraft den 9 juli 2024 och ska börja tillämpas 36 månader senare. Den nya tillsynsmyndigheten AMLA (Anti-Money Laundering Authority) ska dock inrättas redan i juli 2025. SFM kommer erbjuda sina medlemmar stöd vid förberedelse av implementering av de krav som börjar gälla i juli 2027, bland annat genom Simpts arbete. Uppdateringar av vägledningar kommer vara Simpts huvudsakliga fokus framöver.

Dora

EU-förordningen om digital operativ motståndskraft (”Dora”) gäller från den 17 januari 2025. Därigenom ställs ytterligare krav på större finansiella aktörer att hantera cyberhot. Det innebär bland annat att upprätta ramverk för riskhantering, implementera policys, utföra tester och minimera digitala risker vid nyttjande av externa leverantörer av IKT-tjänster. Regelverket innebär rapporteringskrav till Finansinspektionen, exempelvis avseende bolagets ”informationsregister” och eventuella incidenter.

Micro, små och medelstora försäkringsförmedlar­bolag undantas dock från Dora-förordningens regler enligt artikel 2.3 (e). Det innebär att endast försäkrings­förmedlare med fler än 250 anställda, en omsättning som överstiger 50 miljoner euro och en balansomslutning på mer än 43 miljoner euro omfattas. 

FIDA

Den 28 juni 2023 presenterade EU-kommissionen ett förslag till en ny förordning vars huvudsyfte är att reglera åtkomst, delning och användning av kunduppgifter inom ramen för finansiella tjänster. Därigenom kommer försäkringskunder få tillgång till sina finansiella uppgifter och genom samtycke ha möjlighet att välja att ge andra aktörer tillgång till samma data. Förordningen utgör således ett ramverk för ”Financial Data Access” (FIDA) och medför ett krav på berörda aktörer att skapa system för standardiserad informationsöverföring. 

Regelverket är under förhandling på EU-nivå och det återstår att se om samtliga data kommer omfattas inledningsvis eller om regelverket införs stegvis med ett antal områden i taget. Regelverket förutspås förhandlas färdigt under 2025 vilket innebär att ”open insurance” kan vara ett faktum 2027.

GDPR

Ansvarig tillsynsmyndighet är Integritetsskyddsmyndigheten (IMY). Du hittar uppdaterad information och praxis om personuppgiftshantering och informationssäkerhet på deras hemsida, www.imy.se. 

I samband med att GDPR trädde i kraft (25 maj 2018) tog SFM fram en PM om personuppgiftsansvaret inom ramen för försäkrings­förmedling. Den hittar du under ”Vägledningar”.

Vid en bedömning av hur länge försäkrings­förmedlare får spara personuppgifter bör uttalanden i beslutspromemorian till Finansinspektionens föreskrifter om försäkringsdistribution (FFFS 2018:10, sid 63) beaktas:

”Dokumentationen ska enligt föreskrifterna sparas så länge det är nödvändigt för försäkringsdistributionen. Detta innebär att den ska sparas så länge som distributören har åtaganden gentemot kunden och det är möjligt för kunden att framställa ett anspråk på skadestånd, och sedan ytterligare ett år därefter. Enligt 4 kap. 17 § LFD har den som vill göra anspråk på skadestånd tio år på sig från distributionstillfället att väcka talan. Den tillkommande ettårsregeln i föreskrifterna motiveras främst av att kunder som väcker talan sent inom den period som anges i lagen inte ska riskera att informationen gallras. Sammantaget innebär de nu införda reglerna att distributören ska spara dokumentationen i minst elva år, såvida distributören inte därefter fortsatt har löpande åtaganden gentemot kunden. Med dokumentation som ska sparas avses dokumentationen om själva försäkringsdistributionen. Andra handlingar som skickas ut från försäkringsgivaren, som exempelvis ansökningshandlingar, årsbesked, ändringsbesked och utbetalningsbesked omfattas inte av denna regel, eftersom dessa administreras från försäkringsgivaren. Sådana handlingar behöver således inte lagras av försäkringsförmedlaren.”