Efter Donald Trumps valseger lever världen i en mer osäker situation än tidigare. Det är USA som under hela efterkrigstiden stått i centrum för den internationella ordningens stabilitet och säkerhet. Det har gällt säkerhetspolitiskt men lika mycket för det internationella samarbetet. Från handelns institutioner genom WTO till finansmarknadernas utformning genom bland annat IMF. Det är självklart att ett USA som lockas att lämna dessa institutioner och istället lanserar handelskrig genom skyhöga tullar både mot fiender och vänner (och ibland lite oklart vilka som är fiender och vänner i Trumps ögon) kommer att påverka både stabilitet och tillväxt. Därför är det viktigt att Europa kan agera så starkt som möjligt i alla dessa frågor.

Vi måste agera. Jag har i andra sammanhang pekat på att den europeiska ekonomin behöver en chock-terapi för att återstarta med full kraft.

Det är viktigt. För drygt tio år sedan var USA och EU jämlika i ekonomisk tyngd, med samma BNP, och Kina utgjorde med sin BNP hälften av EU:s, vilket i sin tur innebar att den kinesiska diktaturens ekonomiska kraft var en fjärdedel av de två stora marknadsekonomierna. Europa och USA hade sammanlagt en BNP på drygt 32 billioner dollar medan den kinesiska ekonomin låg på 8 biljoner dollar.

I dag är den kinesiska ekonomin på väg att passera den europeiska medan den amerikanska har dragit ifrån; Kina med en BNP 18,3 biljoner dollar, precis under Europeiska unionen med 19,4 biljoner dollar och USA med 29,2 biljoner dollar. För drygt 10 år sedan var USA och EU jämbördiga, i dag är Kina jämbördigt med EU, och med en fortsatt snabbare tillväxt snart förbi oss.

Det påverkar europeisk välfärd och det påverkar Europas geopolitiska betydelse, för att inte understryka att det påverkar förmåga att ge styrka åt Europas försvar.

Det är i detta sammanhanget som diskussionen på nytt har fått ett fokus på Europas konkurrenskraft och på vår tillväxt. De så kallade Letta- och Draghi-rapporterna om europeisk ekonomi har påpekat det uppenbara att Europa har mindre investeringar och därför en lägre tillväxt. Och det är i detta perspektiv som frågan om den europeiska kapitalmarknaden, eller Capital Market Union (CMU) har blivit en av de frågor som omgärdar all diskussion om konkurrenskraften och därmed måste bli en utgångspunkt för finansiell lagstiftning.

Jag har i ett antal sammanhang, nu senast på ett seminarium i Bryssel, påpekat att en kapitalmarknadsunion består av en marknad. Så enkelt är det men det glöms lätt bort. Det är marknaden som ser till att pengar kommer till rätt ställe, att sparade pengar förvaltas så de växer och att de investeras så att de ger lönsamma innovativa företag och konkurrenskraft.

Det är på marknaden som nya finansiella tjänster utvecklas och attraherar sparande och det är på marknaden som attraktionen av nya investeringar avgörs. Är en investering i den amerikanska ekonomin mer lönsam än i den europeiska ekonomin så tenderar kapital att röra sig dit lönsamheten finns. Det räcker därför inte att bli lite bättre, man måste tillhöra de bästa om man vill ha en välfärd och ekonomisk styrka bland de bästa.

Förmedling och distribution av finansiella tjänster är en avgörande faktor på en fungerande kapitalmarknad. Om den som sparar till sin pension vet att det blir en större månadsutbetalning om 20 år om man väljer en pensionsförsäkring eller en fond som ger en större avkastning kommer han eller hon vilja avsätta en större del av sin lön till sparande.

Och om mer pengar kommer från sparande i bank till värdepapper och finansiellt sparande på kapitalmarknaden kommer fler start- ups, nya företag och gamla att få tillgång till mer kapital när de ska investera och då får den en högre lönsamhet och konkurrenskraft som i sin tur attraherar mer kapital. Förmedlingen av tjänster på den finansiella marknaden är avgörande för att vi får en dynamisk marknad.

Därför måste vi ligga på för att EU:s lagstiftning om Retail Investment Strategy blir öppen för marknadens utveckling och dess behov.

Därför agerar vi för att förmedling och distribution i Sverige ska ha olika möjligheter till transparent finansiering som ger fler tjänster och fler råd till sparare och investerare.

Därför vill vi att fler hinder ska rivas på finansmarknaden, mellan olika finansiella tjänster men inte minst över de nationella gränserna.

Och därför finns det anledning att tjata om en sak, på en kapitalmarknad finns aldrig en given summa kapital, tvärtom, det är marknadens aktörer som ser till att kapital ständigt rör sig, distribueras och investeras. Det är marknadens aktörer som behöver ett ökat utrymme om vi ska få en mer dynamisk marknad, i Sverige som redan idag har den djupaste kapitalmarknaden bland annat på grund av en aktiv förmedlarmarknad, och i Europa där mer pengar måste föras till det som är produktiva investeringar och lönsamt sparande. Det är marknaden det handlar om. Det är den vi måste rivstarta.

Gunnar Hökmark, styrelseordförande SFM